Japp, igår när vi spårade gick det som vanligt kanon bra.

Vilket var skönt för mej.

Blev riktigt orolig då han alltid brukar spåra så bra och i söndags inte alls.

Sen blir man som vanligt lite smått hysterisk när det händer sånt.

Det är ju inte länge kvar till tävling.

Men först ska vi till Norge som sagt och prova lyckan.

Vill ju väldigt gärna ha det sista CERTET på min pojk.

Mercan fick något bett förra torsdagen troligen av en geting.

Och var väldigt väldigt orolig på natten.

Och då kan ju jag inte heller sova.

Så på morgonen var det Linus som fick åka till veterinären med honom.

Men då hade det redan lugnat sej.

Så det var bara att åka hem igen.

Och det behövs så lite för att man ska bli SUPER orolig.

Jag har en stor skräck måste jag erkänna att det ska hända något med Mercan.

Eller någon annan i familjen eller släkten.

Men det finns en person jag vill tacka speciellt.

Och det är Agneta Sundin.

För när jag tappat sugen efter Wille och Diggers bortgång.

Hade jag och Mercan tappat samspelet och glädjen.

Men fantastiska Agneta hjälpte oss hitta den.

För man blir så inspirerad av att träffa och träna eller titta på när hon tränar.

Så STORT TACK AGNETA!

Så när jag numera tränar eller gör saker med Mercan hör jag ofta Agneta säga saker.

Sånt som hon påpekat att jag ska tänka på.

Och i lördags när hon kom för att titta på utställningen i Eskilstuna blev jag otroligt pirrig men på ett bra sätt.